maamaa

Imorse 09.15 satte jag mig i bilen till Mellerud för att hämta min vän Lena. Körde henne till NÄL, satt i 1 ½ timme och väntade på att hon var klar med besöket. När vi sedan kom ut på parkeringen för att åka igen ringer Jyrki.
-Hej! Jag har en arbetsintervju i Göteborg om 2 timmar. Kan du köra?
Jag: "Men va fan! Kan du inte ringa Mike?" Ja, Göteborg är min stora skräck. Jag har fasat för den dagen jag skulle bli tvungen att åka till Göteborg. Jag får hjärtklappning bara av att sitta bredvid någon som kör i Göteborg.

Hörde på Jyrki att han blev besviken. "Men, alltså... jag får jobbet om jag kommer idag..." Shit, i helvetes jävla skit, tänkte jag och svarade att jag kunde köra.
Hjärtklappningen började innan vi ens hade hunnit lämna Trollhättans centrum. I Lilla Edet hade jag småpanik. I Lödöse var jag förbannad, hade ångest och hjärtklappning. I Ale var jag gråtfärdig. Väl inne i Göteborgstrafiken grinade jag. När jag insåg att vi kom precis i rusningstrafiken (klockan 16.00) grinade jag, hade hjärtklappning, dödsångest och det svartnade nästan för ögonen.
När jag körde fel och hamnade i Olskroken fick jag parkera. Storgrinade. Satt och lipade i 5 minuter. Gick ut, tog en cigg, bölade.Såg en spårvagn- storböl på parkeringen i Olskroken. Funderade på att vända tillbaka till trygga Trollhättan. Där jag kan vägarna. Där det inte finns några jäkla spårvagnar att krocka med.

Lipade lite till och bestämde mig för att köra vidare. Och vet ni vad? Vi hittade! Jag grinade inte på hela vägen hem FAST jag körde fel. Det var ju inte farligt. Vi överlevde, trots spårvagnar och rusningstrafik.

Hämtade barnen hos Paula, körde hem Lena till Mellerud och NU klockan 22.00 är vi hemma.
Nu ska jag sova!

Och just det ja, Jyrki fick jobbet =)